Min första intervju med en fotbollsmålvakt

Idag ska jag göra mitt livs första intervju med en fotbollsmålvakt.

Jag har tittat på fotboll vid VM och OS ibland, men jag kan inte särskilt mycket om fotboll. Så jag har funderat över vad vi ska prata om, målvakten och jag. Jag tänker att han ska få berätta för mig hur han blev fotbollsmålvakt. Hur det kommer sig att man kan älska att spela fotboll så mycket att man gör det till sitt yrke. Att stå i ett mål och fånga en boll, som yrke...

Kanske är det för honom som för mig med mitt skrivande. Att det är som en passion, att man blir besatt av det, kan inte låta bli även om man skulle ha möjlighet till det. Man bara gör det därför att man blir glad av det. Kanske är det så.

Sedan har jag det ju så lyxigt nu för tiden att jag har med mig en fotograf när jag intervjuar. Så jag kom på nu på morgonen, att jag kanske ska spela lite fotboll med fotbollsmålvakten. Om jag gör uppvärmning först, så kan det väl inte göra något att jag har ont i ryggen. Och så tar jag helt enkelt och slår in några bollar där i målet, där målvakten står. Det måste vara en lätt match, tänker jag. Det handlar väl bara om att träna sig mentalt först, så får jag in de där bollarna. Och tränat mig mentalt, det har jag ju gjort hur mycket som helst.

Bollen i mål, ska jag tänka. Och så sitter den där. Svårare kan det väl inte vara. Eller?

Kanske ska jag be målvakten öppna sitt kylskåp också, har jag tänkt. Jag är nyfiken på vad han äter. Jag tror att fotbollsmålvakter äter kopiösa mängder mat. Men jag kanske har fel. Där kanske inte finns någon mat alls. Han kanske lever på pizza. Det vet ju inte jag. För jag har aldrig intervjuat en fotbollsmålvakt förut, som sagt.

Ikväll vet jag mer om den här fotbollsmålvakten. Det vet jag alldeles säkert.

Som vanligt bär jag med mig de så avstressande orden i mitt huvud när jag ger mig iväg på intervjun. De där orden om att först av allt är man en människa. Sedan kommer allt det andra. Som att t ex vara fotbollsmålvakt.

Idag ska jag intervjua en människa som är en fotbollsmålvakt.

All denna kärlek i världen

Det finns så mycket kärlek här i världen.

Jag mötte den idag igen. Först inuti mig själv, på väg förbi kyrkan som lät en stilla ringning strömma in genom mina öron till min själ. Sedan i fåglarnas så intensiva, förväntansfulla kvitter trots frosten som fallit under natten som ett vitt täcke igen över marken.

Sedan när jag möter mina arbetskamrater. Jag får leenden, jag får klappar på axeln, uppmuntrande ord, vi kramar varandra. Kärlek. Arbetsglädje.

Kärlek... när vi sitter tillsammans och planerar arbetet. Inser att vi måste planera om igen, göra det lättare för var och en, så att alla orkar utan att stupa. Kärlek...

Kärlek... i påskägget som låg där på bordet framför vars och ens plats vid bordet. Ett litet påskägg som någon fyllt med en påse mandelägg, en bit mörk choklad och en dröm... varsin trisslott till alla, en trisslott som kanske, kanske innebär en miljon... kärlek, drömmar... kärlek.

Kärlek... i ögonen, i leenden, i skrattet kring bordet. Denna kärlek som kan verka så liten men som är så ofantligt stor. Så stor för mig att hela jag känner mig överfull av den. Känner mig som en uppblåst stor blå badboll, uppblåst i kärlek, med kärlek. Överfylld, sprickfylld av kärlek.

Kärlek... när jag hör skogsduvorna kuttra i parken intill kyrkan på väg från jobbet till bilen. Jag ser ett litet barn lyfta sina armar mot himlen, se upp i det blå och skratta... kärlek...

Kärlek... finns överallt... i mig... i dig... i alla jag möter... i allt jag ser runt omkring mig... kärlek... min kraftkälla... det som gör mig till en levande människa i ett oändligt och hisnande universum. Ett universum av kärlek.

Tisdag i påskveckan

Det var inte mycket till rubrik jag skrev idag, men så är jag stressad också. Fast jag vill skriva lite ändå, för det är en så bra början på min dag. Jag samlar mina tankar och det är fint.

Snart ska jag in på veckomöte på redaktionen. Det ska bli kul. Jag trivs bra med människorna där och får skratta mycket. Och så kan vi prata igenom hur vi ska lösa allt det jobb vi har framför oss under den närmaste tiden. För det är, vad det gäller mig, på gränsen för vad jag orkar med känner jag. Jag har jobbat mer nu de senaste tre veckorna än tidigare och det känns. Livet ska vara mer än bara jobba, tycker jag. Man måste också orka och hinna med att ta hand om sig; motionera, umgås med vänner, göra sådant som man tycker är roligt, ha en hobby. Som för min del att blogga, till exempel.

Min katt ligger ovanför elementet på fönsterbrädan och latar sig. Hon är så lat, min katt, att hon ligger ned och dricker vatten ur vattenskålen. Lutar hakan mot vattenskålen medan hon dricker. Det är vad jag kallar att vara lat. Men söt är hon, min katt. Och mycket, mycket älskad.

Rena rama natta redan

Nu sitter jag här med ljuset tänt och känner mig hur pigg som helst fast det egentligen är den tiden när jag brukar gå och lägga mig och vara jättetrött.

Så konstigt är det med omställningen till sommartid för mig. Det tar ett tag innan jag vant mig.

Jag har haft en bra dag idag. Intervjun var intressant och jag mötte härliga, glada människor. Det är vår i luften och det känns i hela kroppen. Jag var hos min mamma en stund idag, hade med mig två semlor som vi åt upp med kaffe till. Det var troligen de sista semlorna för den här säsongen, känner jag. Goda var de, supergoda! Särskilt goda när jag mitt i tuggan tänkte på att det nog dröjer många månader innan jag äter en semla igen.

Nu sitter jag mest och inväntar sömntåget. Det där tåget som nog är lite försenat ikväll på grund av sommartiden. När jag känner att sömntåget kommer, då är det dags att borsta tänderna och hoppa i säng.

Imorgon är en annan dag.

Tro på andra och på sig själv

Det kan finnas stunder i livet när det kan vara avgörande att det finns åtminstone en enda människa i världen som tror på mig eller dig.

Det kan finnas stunder i livet när det inte finns någon i hela världen som tror på mig eller dig.

Det kan finnas stunder i livet när man måste börja med att tro på sig själv.

(Anna-Karin)

Påskägg och blandat

Idag känner jag mig stressad. Dels är det för det här med sommartiden. I min kropp är klockan strax över åtta. Men när jag tittar på klockan är den redan över nio. Snart dags för kaffe.

Sedan är det jobbet. Jag ska skriva en artikel nu på förmiddagen. I eftermiddag ska jag iväg på en intervju. Ungefär så ser alla mina dagar ut just nu. Och kommer att göra åtminstone nästa vecka också. På onsdag ska jag intervjua en fotbollsmålvakt för första gången i mitt liv. Jag vet inte mycket om fotboll. Så han får väl berätta för mig varför bollen måste vara rund. Och hur det kan vara så roligt att spela fotboll så att man väljer det till ett yrke. För det har jag undrat över många gånger i mitt liv.

Att intervjua handlar för mig om att lyssna i första hand. Och att lyssna fokuserat, med öppet sinne och att vara nyfiken på människan bakom.

Och så till sist, av det som stressar mig just nu. Påsken. Pynta har jag bestämt mig för att strunta i att göra i år, jag hinner helt enkelt inte. Städningen får vara den också. Tonåringen får ta fram det pynt hon vill, om hon vill. Jag ska köpa massor av tulpaner, påskliljor och andra vårblommor i stället för att pynta. Frossa i blommor ska jag göra.

Påskägg med godis ska det bli. I trädgården gömt i påskägg. Det fixar ju påskharen från Tyskland. Så det är en lätt match.

Påskmat... ja, det vill jag ha. Nu har jag tur så jag är bortbjuden på påskafton i år och blir bjuden på påskmat. Det är fint, det. Guld värt för mig, där jag befinner mig just nu.

Påsk blir det i alla fall, hur som helst. Vare sig man pyntar eller inte. Och vips, så är påsken över. Lika fort som den kom.

Tips om blogg om "Rustikt"

Jag har skaffat ny blogglayout (nu igen!), och Kojiki benämnde den som rustik. Det stämmer, känner jag. Och jag har alltid trivts med det rustika, enkelheten, naturmaterial, det är sådant som jag känner mig lugn av. Fransk rustik stil i inredning, det är drömmen för mig om jag skulle välja allting i en enda stil. Man kan härma den franska rustika stilen genom att måla om gamla mörka möbler i vitt. Annars tycker jag själv att det går bra att blanda mörka möbler hur vilt som helst med vitt. Det trivs jag också med.

Jag googlade på ordet "rustik och hamnade av en slump i en jättefin blogg om bland annat rustik inredning. För den som är intresserad är adressen dit:

Cornelias Cottage

Det är framförallt enkelheten som jag gillar i det rustika. Att det gärna får vara lite nött och skamfilat, det känns levande tycker jag. Möbler och saker är ju konserverad energi, kan man säga. Eller konserverad tid. Det är, åtminstone när det gäller äldre möbler, människor som har gjort ett hantverk med en gammal möbel. De har lagt ned tid, energi, känslor, tankar och kärlek i det de har skapat.

Rustika, gamla möbler är charmiga, tycker jag. De känns ibland som levande ting som vill berätta saker för mig. De sätter igång min fantasi. Dessutom är det ofta miljövänligt att ta hand om gamla möbler. Sedan kan man alltid blanda in lite nytt, efter tycke och smak. Ungefär så ser mitt eget hem ut här hemma. Gammalt, blandat med nytt. Och mycket vita detaljer, vita gardiner och nästan alltid vita ljus.

Rosendoft på burk

Rosendoft på burk

Doftljus med rosendoft köpte jag idag. När jag blundar kan jag känna sommaren.

Jag vandrar på stenig strand nära havet. Sand i mina skor. Fjärilar; citronfjäril, blåvinge. Fiskmåseskrik.

Nyponrosor... kantas vägen med. Taggiga, vackra, gamla nyponrosbuskar. Jag sätter näsan i en av rosorna. Drar ett djupt andetag. Fyller mina lungor med sommardoft av rosor.

Himlen är redan här, i nyponrosen på jorden.

Sparad i en blommig plåtburk, fylld med rosendoft, i stearin.

Sommartid - behåll morgonrocken på

Idag är det en sådan där söndag när jag funderar på att behålla morgonrocken på precis hela dagen. Dels för att jag fortfarande är förkyld och öm i kroppen. Dels för att ute är det gråmulet. Och så har det ju blivit sommartid också. Det är väl snart kväll igen, tänker jag. Är det någon idé att ta på sig kläder när man snart ska krypa in i nattlinnet igen?

Den här första dagen med sommartid brukar kännas så konstig och gå så märkligt fort. Plötsligt är det dags för middag enligt klockan, fast jag själv är inte hungrig än. Plötsligt är det dags att gå och lägga sig, enligt klockan. Fast själv är jag inte trött än.

Ja, ja. Man vänjer sig. Vid sommartid också. Det brukar ta ungefär två veckor för mig, innan min kropp har vant sig vid den nya rytmen.

Vissa forskare kan se samband mellan bytet till sommartid och ökad risk för hjärtinfarkt till exempel, läste jag häromdagen. Det förvånar mig inte. Jag är mot sommartid/vintertid. Jag tycker att vi skulle ha samma tid året om. Jag tror att vi människor och djur är skapade för att följa ljusets rytm mer än klockans, egentligen.

Men det är inte lätt att ändra på det som enskild individ. I det här fallet får jag helt enkelt följa med strömmen. Vi har ställt om alla klockor till sommartid här hemma nu på morgonen. Min lilla protest mot allt detta får kanske bli att jag bestämmer mig för att stanna kvar i morgonrocken hela dagen. Jag får se hur det blir med det.

Himlen i en vild blomma

"Att se världen i ett sandkorn
och himlen i en vild blomma,
det är att hålla oändligheten
i sin hand och
fånga evigheten
i en timme".

(William Blake)

Himmelsblåa skor

.
Jag tog på mig mina himmelsblåa skor idag. De som jag köpte när jag var i London i somras. För kanske 200 kronor, om de ens kostade så mycket. Skor var nog det enda som jag tyckte var billigt, då, när jag var i London.

Jag kände mig glad när jag tog på mig mina blåa skor. De ser nästan ut som skorna på bilden, fast det är lite ljusare blå färg och de har inte riktigt samma klack.

Tänk att ett par skor kan göra en sådan skillnad! Just nu känner jag det som att jag går på moln. Det är en lycka att äga flera skor att byta med. Bra för ryggen. Och bra för humöret!

Dropp från himlen, näsan och duschen

Idag droppar det lite varstans, känns det som. Det regnar ute. Det droppar från min näsa för jag är förkyld. Och snart ska jag ställa mig i den varma duschen. Då droppar det där.

Jag menar inte att klaga över att det regnar. Tvärtom. Jag snarare jublar. Så som jag längtat efter ett vårregn denna långa vinter! Och idag är det här, regnet, äntligen! Äntligen ett riktigt vårregn!

Förkylningen? Det är väl en vanlig vårförkylning, inte mycket att klaga på där heller. Jag får ta hand om mig, ta det lite lugnt. Kanske unna mig en liten tupplur mitt på dagen. Det brukar göra susen.

Dropparna från duschen... de längtar jag efter just nu. En morgondusch får verkligen kroppen att vakna och känna sig glad, tycker jag. Inte en enda sekund har jag ångrat renoveringen av vårt badrum. Det där stora duschmunstycket som vi bestämde oss för har varit underbart, jämfört med hur vi hade det tidigare. Det är så ljust och vilsamt i det nyrenoverade badrummet också. Jag njuter av det varje gång jag går in där, faktiskt. I veckan hängde jag upp ljusblå handdukar där. Det blev vackert i allt det vita och till ekmöblerna. Ljusblått som en vårhimmel.

Linda, bloggare på Passagen har gett mig tips om hur jag ska hålla mitt nyrenoverade badrum fräscht under en lång tid. Hon har gett mig suveräna tips om hur jag bäst ska ta hand om allt det nya, alla fina material, när jag städar, utan att skada det.

Det är en av de saker som jag älskar med att blogga, att jag kan lära känna människor med kunskaper inom olika områden som jag annars troligen aldrig skulle träffat på. Och så kan man fråga varandra om olika saker, be om råd och dela med sig av det man själv har kunskap om. Det tycker jag är fint och generöst. Att dela med sig ger glädje till både sig själv och andra.

Skönhet

"När du når det innersta i livet skall du finna skönhet i allt".

(Kahlil Gibran)

Påskharen är på väg

Varje påsk sedan barnen var små, har jag gömt påskägg i trädgården. I början var där inte så många, ett par stycken. Men med åren blev det fler och fler och fler.

Jag brukade säga till barnen att det var en påskhare från Tyskland som flög till oss varje påskafton och gömde äggen. Fast det var så klart jag själv som var påskharen. Men det vill inte mina barn höra talas om. Inte ens idag när de är vuxna och nästan vuxna. De vill fortfarande att jag säger att påskharen flyger hit från Tyskland och gömmer ägg hos oss.

Det är härligt att mina ungar vill tro på det fortfarande! Att de vill leka, att de har barnasinnet i behåll.

Nu kan ju inte min äldsta dotter som är i Brighton, leta ägg i trädgården i år heller. Hon missade förra årets skörd också, då var hon ju i London. Så yngsta dottern, tonåringen, får leta ensam efter alla kanske 30 ägg i olika storlekar som finns gömda i trädgården.

I en del av äggen finns där godis. I andra kanske en liten peng eller en överraskning. En gång, i det allra, allra största ägget låg där fullt av rödlök. Just det ägget glömmer mina barn aldrig.

Vissa ägg är tomma. Inget godis. Inte ens en lök. Det är de äggen som vi brukar säga barnen i fattiga länder får. Första gången mina barn hörde det, stod de allvarliga och lyssnade storögt. Funderade.

Sedan kastade de sig över godiset från alla de andra överfyllda påskäggen.

I år har jag, förlåt, påskharen, menar jag, inte samma trädgård att gömma ägg i som förut. Mer ett grustag. Det blir en annorlunda påskafton för påskharen i år. Bäst att påskharen tar på sig höga gummistövlar när äggen ska gömmas.

Kanske blir det till och med grus mellan tänderna för tonåringen när hon äter påskgodiset från äggen i år.

Våffelrecept till våffeldagen

Imorgon är det ju våffeldagen. Så jag lägger ut mitt recept på våfflor som blev så uppskattat i januari i min blogg på Passagen. Nu känns det mer rätt i tiden än då. Fast själv så tycker jag alltid att det är rätt tid för en våffla.



Frasvåfflor utan grädde

6-8 laggar, beroende på järnets storlek

100 g smör eller margarin
4 dl mjölk
1 tsk bakpulver
3 dl vetemjöl


Blanda vetemjöl, bakpulver och hälften av den kalla mjölken till en jämn smet.

Tillsätt resten av mjölken och blanda i det avsvalnade fettet.

Grädda i våffeljärn. Pensla laggen väl med smält fett till första omgången, sedan behöver den knappast smörjas.

OBS! Kyl inte det smälta fettet för att det ska kallna fortare. Snabbkylt fett blandar sig inte i smeten, den får inte rätt konstistens och fastnar lätt i våffeljärnet.

Smält avsvalnat fett kan ersättas med 1 dl flytande margarin.

Blommor

"Blommor är vilsamma att betrakta.
De har varken känslor eller konflikter".

(Sigmund Freud)

Dagens låt: Timo Räisänen "Numbers"

Idag släpps Timo Räisänens nya skiva. Jag är fan till Timo Räisänen på Facebook. Ända sedan min äldsta dotter började spela hans härliga, oftast glada musik har jag tyckt om att lyssna på Timo när han sjunger och spelar.

Jag har också hört flera intervjuer med Timo Räisänen och bland annat sett honom som programledare på TV. Han känns äkta, varm och glad för mig. Härlig smittande humor tycker jag också att han har.

Lycka till, Timo, med din nya skiva och allt som den för med sig!

Nya panelgardiner och spaning på vårkläder

Jag hade strömlöst hemma idag på förmiddagen. Här var en elektriker och installerade en ny elcentral och det dröjde inte länge innan det var kallt i huset. Så jag smet iväg en stund till A6 köpcenter.

Där, på Åhléns, hittade jag nya, vita, mönstrade panelgardiner som jag ska hänga upp i vardagsrummet, bredvid de vita linnegardinerna. Mönstrade vitt i vitt med slingrande blommor. Vackert!

Jag gick runt och kikade lite på vårkläder också. Det gick bara inte att låta bli, fast jag redan har köpt mig tillräckligt med kläder för i vår. Jag har ju behövt göra det, eftersom jag gått ned två storlekar sedan jag slutade småäta godis. Men nu börjar det bli trångt i min klädgarderob.

Tyvärr. För oj, oj, oj så många snygga kläder det fanns i affärerna nu! Vackra, tunna tyger och underbara modeller på både klänningar, tunikor och blusar, tycker jag. Spets, volanger, brodyr, lite så där feminint och romantiskt som jag gillar. Det är roligt att bara titta och känna på alla de vackra vårkläderna, tycker jag. Jag måste inte köpa, som tur är.

Jag längtar till sängen

Åh, det ska bli gott att få slänga sig i sängen ikväll! Jag har haft så mycket att göra, fullt upp precis hela dagen.

På förmiddagen ringde jag runt till folk och det tar tid ibland att få tag i folk överhuvudtaget. Och sedan när man är glad att man har fått tag i någon, då får man nästan inte slut på samtalet.

Jag har pratat med en jättetrevlig man idag som samlar på inredningsdetaljer och design från 50-, 60- och 70-talet. Honom ska jag träffa på torsdag. Han och jag kunde pratat precis hur länge som helst i telefon. Men det håller ju inte. Så jag fick försöka avsluta samtalet.

Sedan så skulle jag boka tid med en fotbollsspelare. Han lät jättesömnig i telefonsvararen. Och sedan förstod jag varför. Fotbollslaget hade precis kommit hem från ett träningsläger. Undra på om han var sömnig då.

På eftermiddagen intervjuade jag en småbarnsmamma. Jag fick komma in i hennes hem och träffa både hennes mamma och hennes små barn. Det var roligt och jag tycker om att träffa människor. Jag lär mig så mycket. Och så tänkte jag på hur det var att vara småbarnsförälder. Det känns långt borta nu.

Sedan kände jag mig trött. Det är först nu, efter några timmar, som jag börjar känna mig piggare igen. Det var en hektisk dag idag. Och så kommer det att vara ända fram till påsk. Minst.

Så därför bloggar jag inte lika mycket nu som jag brukar. Om någon skulle undra. Jag jobbar i stället desto mera. Så småningom kommer det att lugna sig lite igen, enligt planerna.

Plockat ned julgardinerna

Jag tog ned ett par panelgardiner också när jag städade. Beiga linnegardiner med stora vita hjärtan på. De har hängt uppe sedan i julas. Nu har jag bara de vita längderna i fönstren. Det räcker så länge. Kanske hänger jag upp andra panellängder bredvid de vita när fönstren är putsade. Jag har både ljusblå och rosa längder, om jag minns rätt. I linne. Som jag fyndade jättebilligt på Jysk vid sommarrean. Jag tror att jag betalade 25:- för två längder linnegardiner. Det var riktigt billigt.

Jag var länge emot panelgardiner. Tyckte att de mest passade i offentliga miljöer och att de var stela och inte alls passade hemma hos mig. Men jag tycker mycket om panelgardiner idag. De är så smidiga att hantera. Lätta att stryka, om man behöver det. Tar inte mycket plats att förvara heller.

Jag har just nu vita gardiner i vartenda fönster här hemma. Jag tycker att just vita gardiner släpper in ljuset allra bäst. Och så är det vackert, tycker jag. Rogivande. Nu när all grönskan kommer att finnas därute. Snart, snart, snart.... hoppas jag.

Koltrastens sång

Jag hade precis städat klart för idag och gick ut med ett par soppåsar till soptunnan när jag hörde koltrasten sjunga så fint. Han satt på grannens tak.

Koltrastens sång är så där vackert vemodig på ett alldeles speciellt sätt. Jag mår så gott inuti mig när jag hör hans sång.

Det har tagit rejält på snön idag. Äntligen! Det känns så härligt att veta att våren faktiskt är på väg. Även om det så klart kan bli ett och annat bakslag fortfarande.

Dagens låt: Nanne Grönwall "I natt är jag din"

Det här klippet får ni bara inte missa! Nanne Grönwall som sjunger Tomas Ledins klassiker "I natt är jag din". Så bra!

Vårstäda

Idag ska jag städa. Det behövs, för min fina katt fäller så mycket hår nu, när det börjar bli vår. Gränsen är nådd här hemma, för hur många hårtussar det får vara på golvet.

Ute är det mulet. Men det som var så härligt idag när jag tittade ut genom fönstret, det var att jag kan se gräset igen. Inte överallt, men på vissa ställen. Fortfarande är här många, många stora snöhögar kvar. Men jag är förvånad över hur fort allt börjar smälta nu.

Det måste vara ungefär fyra månader i ett sträck som marken har varit snötäckt och vit. En mycket lång vinter. Jag tror att jag inte är ensam om att känna mig lite matt just nu efter denna vinter.

Jag kommer inte att sakna vintern ett endaste dugg. Jag längtar väldigt, väldigt mycket efter våren, ljuset, blommorna och grönskan.

Jag städar in våren idag och sedan sätter jag en bukett färgglada tulpaner i vas i väntan på blommorna därute.

Dagens låt: Håkan Hellström "Tro och tvivel"

Ofta när jag längtar efter min dotter i Brighton, så spelar jag musik med Håkan Hellström. Det har spelats så mycket Håkan Hellström i vårt hus sedan hon blev tonåring, min nu unga vuxna dotter. Så det känns lite som att hon är här hemma hos mig, när jag hör Håkan Hellströms musik. Därför valde jag "Tro och tvivel" med Håkan idag. Förutom att jag själv tycker om låten, så känner jag längtan efter min dotter idag. Musiken lindrar längtan lite.

Sakta ned farten - Slow down

Det jag skrev om igår i mitt sista inlägg i bloggen, ledde mina tankar vidare. Jag kände att jag ville skriva om att sakta ned farten. Ja, kör gärna lite långsammare i trafiken. Det är ju hastigheten som dödar, säger man. Fast det var inte trafiken jag tänkte på egentligen. Utan mera hastigheten i arbetet. Antingen det handlar om förvärvsarbete, hushållsarbete, trädgårdsarbete eller vilket annat arbete som helst.

Det är när det börjar kännas så där tungt, när andan hamnar uppe i halsen, när stressen sprider sig ut i armar och ben, det är då som jag i stället för som jag gjorde förr, ökade tempot ännu mer, i stället lägger i en annan växel. Och gör precis tvärtom. Saktar ned tempot i stället för att skruva upp det. Det gör skillnad. Ofta känns effekten direkt. Och på längre sikt är effekten kanske det som räddar liv.

Det finns förstås undantag när man inte kan göra så här. Vid akuta livräddningar till exempel. Man får välja sina tillfällen. Fundera över när det egentligen är värt att hålla på i högsta speeden, och när det inte är värt det.

Det kostar på att köra i 150 km/tim dygnet runt. Det kostar på och det är inte värt vad det kostar. Tro mig, för jag gjorde det. Jag körde i högsta hastigheten dygnet runt rakt in i väggen. Jag överlevde. Men jag tänker inte göra om det.

Prova att jobba lite långsammare ibland idag.

Det kanske, kanske till och med skulle kunna skapa ett och annat nytt jobb också. Om vi alla jobbade lite långsammare, var och en av oss.

Den tanken är särskilt fin, tycker jag.

Lättat på ryggsäcken

Jag har ju känt det lite väl tungt i ryggsäcken när det gäller jobbet ett tag nu. Det har fyllts på med den ena tidningen efter den andra som jag ska skriva artiklar till. Och idag kände jag att jag får helt enkelt inte ihop det. Det var för mycket.

Hade det här varit för tolv år sedan, då hade jag öst på för fullt. Gett järnet. Satsat allt. Jobbat snabbare och snabbare och snabbare. Ända tills jag blev yr. Och ännu längre. Ända tills jag gick rakt in i den berömda väggen.

Så gör jag inte längre. Istället så åkte jag in till min chef och sa hur jag kände det och bad honom om hjälp med att planera jobbet. Vi kom fram till en bra lösning, som dessutom blev bra för inte bara mig själv, utan också för andra inblandade personer.

Jag är så glad att jag gör just så här idag. Och att jag gör det utan att tveka. Utan att känna mig rädd för att förlora jobb, status eller känna mig rädd att inte vara omtyckt.

Jag tror att vi skulle våga säga nej lite oftare, där ute i arbetslivet. Ifrågasätta när ryggsäcken känns för tung. Kanske hitta en bättre lösning.

Jag tror att alla skulle bli vinnare på det. Vi skulle må bättre. Vi skulle få mer tid för att ta hand om både oss själva och varandra. Det är min starka övertygelse.

Våga säga nej när du känner att din ryggsäck är för tung att bära.

Våga be om hjälp.

Våga vara lite mindre flitig.

Våga ta bättre hand om dig själv.

Dagens låt: Darin "Viva la vida"

Dagens låt i min blogg idag kändes så självklar; Darins fina "Viva la vida". För sån som låten känner jag mig idag. Så glad, så hoppfull, så lätt och nästan dansande. Fast jag egentligen har lite för mycket omkring mig, så känner jag mig så väldigt glad just idag.

Stackars ni läsare av min blogg...

Ja, jag säger det igen. Stackars ni läsare av min blogg. För jag är ju en maskros. Och det vet ni väl, hur de sprider sig. Ja, just det. Som ogräs. Dyker upp där man minst anar det.

Just nu så är jag igång och bloggar på Passagen till och från. Lite då och då. Och lite då och då så bloggar jag i min blogg här på Blogspot, Maskroskvinnans Tankefrön.

Sån är jag. Det är bara att acceptera. Jag gillar att vara sån som jag är. Jag gillar att hoppa mellan olika ställen känner jag. Så jag fortsätter med det, tänker jag. Jag sprider mig lite varstans. Som värsta ogräset.

Den som vill får leta efter mig, alltid har jag fått mina ord på pränt någonstans under dagen. Antingen här. Eller på Passagen. Eller på båda ställena på samma dag.

Glad och skit samma

Idag vaknade jag jättetidigt, redan vid klockan halv fem och sedan kunde jag inte somna om. För då kom gryningsljuset och lyste in mellan fönsterkarmen och rullgardinskanten. Det är härligt nu, tycker jag, att få vakna till dagsljuset igen.

Det kändes ljust, men när jag drog upp rullgardinen, så var det gråmulet mildväder därute. Fast jag blev glad för det. Det smälter snön och lite skönt är det att få vila ögonen ibland från den starka vårsolen.

Jag känner mig så glad idag! Ibland så undrar jag var alla dessa känslor kommer från. Att liksom bara vakna en helt vanlig torsdag och känna sig glad! Är det hormoner eller är det något annat? Skit samma.

Skit samma, är ett uttryck som jag och Carola övar oss i att använda lite då och då för att ta ned saker och ting på jorden, inte grunna för mycket, inte städa för mycket och absolut inte damma för mycket nu när vårljuset lyser in. Om vi ser att det är väldigt dammigt i ett hörn, så tänker vi "Skit samma" i stället för att damma. Ett litet tips, så här i vårtider, ett annat sätt att leva, kan man säga. Kanske en helt ny livsstil. Skit samma!

Fast allt i livet är inte skit samma. Att få vakna en alldeles vanlig dag och känna sig glad, det är mera Halleluja, tycker i alla fall jag.

Kom med förslag! Vad säger grodan?

Titta vilken söt groda jag har hittat! Men vad säger den?

Fritt fram för förslag till vad det kan stå i pratbubblan!

Peter Jöback "Hollow" Akustisk

Peter Jöbacks "Hollow" från Melodifestivalen, tycker jag mer och mer om att lyssna på. Jag missade just den låten innan själva finalen. Jag såg inte alla deltävlingarna.

Jag tycker "Hollow" känns mäktig i versionen som var med i Melodifestivalen. Här är den akustisk. Väldigt fint, tycker jag.

Slutslarvat med yogan

Det har blivit lite hipp som happ med min yogaträning den senaste tiden av olika anledningar. Nu får det vara slut med det. Så mycket stress som jag har runt mig just nu, så är det just att ta mig tid för yoga som jag behöver.

Det finns ingen anledning att vänta. Jag kan må bättre redan om en liten stund genom att göra en enda yoga-övning. Hur enkel den än är. Ibland handlar det bara om att unna sig att sitta i en skön vilsam ställning, sluta ögonen, fokusera på andningen från magen. Tills jag känner att stressen flyr till världens ände.

Vilken ska jag ta idag då? Stående hunden eller vilande barnet? Det finns hur många ställningar som helst att välja mellan. Och vill man inte göra någon särskild ställning, så kan man bara sitta där man sitter. Och fokusera på andningen. Att den kommer från magen och inte högre uppifrån. Lugnet sprider sig genom hela kroppen när man får ned andningen i magen. Det är en underbar känsla! Befriande!

Hoppa hopprep

En gång hade jag en granne som jag var bjuden till på 70-årskalas. Hon var mycket vacker, inte bara på sin 70-årsdag, utan alla dagar i veckan. Skulle jag gissat hennes ålder, så hade jag nog gissat på 50 år ungefär. Modernt klädd, glad, fräsch, smart, kvick i munnen, alltid i full färd med att göra något, alltid på väg till något roligt. Hon verkade outtröttlig.

En kvinna som jag brukade titta beundrande på när jag såg henne på väg till sitt arbete från mitt köksfönster på den tiden hon arbetade och jag var hemma med små barn. Jag brukade tänka, minns jag, att som henne vill jag också vara när jag är i den åldern. Så med sin tid, både i det inre och i det yttre. Och ändå ha all den där erfarenheten, livserfarenheten, visheten och klokheten som livet ger oss människor genom åren.

Så var det ju det där 70-årskalaset. När jag satt i soffan och åt av alla goda kakor hon bjöd på, och jag kunde som vanligt inte låta bli att fråga, när jag kände frågan inuti mig själv, så jag sa:

"Du ser så pigg, glad och energisk ut. Går du på Friskis och tränar, eller vad gör du för att ha en sån kondition, för att orka hålla igång så som du gör?"

Hon skrattade till, på sitt vanliga härliga smittande sätt. Sedan kikade hon klurigt in i mina ögon och så sa hon:

"Nej, jag går inte på Friskis. Inte till något annat ställe heller. Vet du vad jag gör? Jag hoppar hopprep. I gillestugan".

Och så skrattade hon igen.

Man blir glad av rörelse, vilken rörelse det nu än är man gör. Jag hoppar också hopprep ibland. Och när jag gör det, då minns jag hur det kändes att vara en liten flicka och hoppa hopprep. Det sprider sig en lyckoruskänsla genom hela mig. Jag blir den där lilla flickan igen. Som hoppar sig glad.

Jag hoppar bara inte riktigt lika snabbt och inte lika länge som då. Och inte heller lika varierat, tror jag.

Men skit samma... roligt har jag! När jag hoppar...

Slänger mig i hängmattan

Jag gick ut för att gå en promenad. Men det var så kallt! Nordanvind och gatan var så isig att jag kunde bara gå kanske lite mer än 100 meter. Så jobbig vinter, den längsta, kallaste och mest snörika i mannaminne här i Jönköpingstrakten.

Jag längtar efter långpromenader, men det är inte lätt. Då får man promenera på Vättern. Om man nu törs det. För där ligger det snö på isen, så där var det inte halt sist när jag gick där. Tänk att jag vågade! Jag känner mig fortfarande så stolt över att jag gick ut på isen. Även om det bara var kanske 10 meter ut. Stolt är jag! Jag vann över min rädsla!

Just nu skulle jag helst av allt vilja byta vädret därute mot en sådan där solig, precis lagom varm svensk sommardag i juni eller juli. När maskrosorna blommar och den gammaldags vita buskrosen är översållad med ljuvligt doftande rosor.

Jag skulle slänga mig i min nya hängmatta som jag fick i julklapp, den är blåvitrandig precis som den på bilden. Ligga där, med en mjuk kudde under huvudet och titta upp på den somrigt blå himlen som skymtar fram mellan lönnbladen som susar stilla i vinden.

Ibland skulle jag sträcka ut handen, fånga en vinbärsgren och plocka lite röda vinbär. Läsa en bra bok. Ibland lägga ifrån mig den. Bara blunda. Lyssna. På humlorna och fåglarna. Och alla små barn som leker och skrattar och gråter på lekplatsen.

Hur många månader är det kvar nu, till sommaren? Får se... april, maj, juni... oj, det var inte många månader kvar. Mars är ju snart slut, det går undan som bara den.

Ja, men. Då håller jag ut. Om några månader bara, så ligger jag där. I min nya hängmatta som jag fick i julklapp.

Coffee time...

Egentid - vad är det?

Egentid - det förstod jag inte vad det var för tio år sedan. Idag vet jag att just egentid är viktig tid. Tid för mig själv. Tid att göra det jag bara har lust för just då i den stunden. Tid för att ta hand om just mig, både min kropp och min själ.

Egentid - det kan låta egoistiskt. För tio år sedan hade jag nog tänkt att det var egoistiskt. Idag vet jag bättre. Idag vet jag, att just om jag ger mig själv egentid, så får jag kraft att ge åt andra.

Därför planerade jag in en hel dag egentid idag när jag planerade in veckans arbete. Vad jag ska göra då, det är min lilla privata hemlighet. Det är nästan att det ingår i begreppet egentid för mig. Att det jag gör då, är lite hemligt för andra. Det handlar ju om mig, min längtan, mina drömmar, min lust och min tid. Egentid.

Egentid en stund varje dag är toppen för kroppen och knoppen! Jag har läst att som kvinna behöver man 1 1/2 timme egentid varje dag för att må bra. Och jag undrar, HUR många kvinnor har det? 1 1/2 timme egentid varje dag? Inte särskilt många, känner jag på mig. Har jag det ens själv?

När jag försöker ta mig min dagliga dos egentid, då kommer det ofta nära personer och undrar vad jag håller på med egentligen. Vill ha svar på frågor, vill ha hjälp med saker. Och de tittar ibland lite konstigt på mig, när jag säger att jag håller på att göra något som jag blir glad av, att jag har egentid.

Fast de har lärt sig, de tar det bättre idag. De vet att jag tar mig den där tiden för mig själv, åtminstone en liten stund varje dag. Vad än de säger. En stund bara för mig själv. Egentid.

Superstressigt

Ja, då var det måndag morgon. Jag känner mig inte lika pigg som blomman på bilden ännu. Jag har sovit lite si så där i natt, jag vet inte varför. Det bara blir så ibland, det är väl mänskligt. Jag sover säkert som en stock nästa natt i stället.

Den här veckan har jag det "superstressigt". Starkt uttryck, "superstressigt". Allting är ju relativt, sägs det. Men för mig känns den här veckan så i alla fall. Jag har massor av människor som jag ska ringa till. Inte så mycket att skriva, utan mer att samla ihop material som jag sedan ska sammanställa. Många trådar som jag ska dra i för att saker ska börja hända. Jag ska ta tråd efter tråd. En tråd i taget.

I slutet av veckan ska jag på en boendemässa, Grönt boende på Elmia i Jönköping, för att göra ett reportage. Det känner jag mig lite nervös för, det var så länge sedan jag gjorde mässreportage. Det är tröttande att gå på mässor med alla intryck. Fast spännande och lärorikt på samma gång.

Jag tänker köra med min vanliga taktik för att klara den här veckan:

Fokusera på det jag gör.
Släppa taget om det jag gjort klart.
Känna tillit. Det fixar sig.
Vara öppen och nyfiken, så löser det sig.

Full fart idag, med andra ord.
Och pauser, förstås.

Solstråle

SOLSTRÅLE

Solens stråle
smyger stilla
in i rummets
mörkaste hörn

Ända in dit
den inte nått
sedan förra
gången
det var vår

Lyser upp
dammtussarna

Gör dem
synliga
som förut var
osynliga

(Anna-Karin Mattsson)

Colbie Caillat "Bubbly"

Jag var nyss iväg ett ärende till stan, när jag fick höra den här smittande glada låten i radion. "Bubbly".

Så den får sprida sig här i min blogg idag. Till mig själv. Och till alla andra som kanske gillar den.

Hemma-Spa

Idag har jag en sådan där dag när jag tar hand om mig själv mer än vanligt. Som en sorts hemma-spa-dag för mig själv. Så klart att det skulle vara allra skönast om det var någon annan som tog hand om mig. Men, man kan ju också säga, "Bra kvinna reder sig själv", om man vill.

Jag ska titta till mina fötter, kanske ta ett fotbad. Smörja in mig. Meditera. Dricka mycket (vatten...), le ofta. Göra sånt som jag tycker är roligt, som gör att jag ler eller skrattar. Ge mig ut i luften och det härliga solskenet. Kanske träffa några vänner. Läsa i en bok, kanske en diktbok. Ikväll ska jag duscha. Sedan så blir det krypa ned i sängen. Och känna sig som pånyttfödd innan man somnar.

Jag gillar sådana här hemma-spa-dagar när jag tar hand om mig själv, både till kropp och själ. Jag har inte haft tid för sådana dagar sedan jag var tonåring. Det var studier och det var ungar och det var ensamma mammor och det var heltidsjobb. Och så var det tonåringar. Med mera.

Idag har jag tiden. Och det är alldeles, alldeles underbart, tycker jag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Mitt-i-livet är härligt att vara när man är kvinna!

Soluppgång idag också

Tänk, solen gick upp idag också! Jag slutar aldrig att förundras över det. Att den kommer upp där borta i horisonten, i öster, dag efter dag. Först bara som en ljusstrimma, långt, långt där borta. Och sedan börjar jag se den rundade kanten. Av solen. Mer och mer ser jag av den. Ljusare och ljusare blir det i världen när hon stiger upp ur gryningen. För hon är väl en hon, solen?

Idag väckte hon mig, solen. Klockan halv sju, sju ungefär. Det är underbart att vakna av ljuset jämfört med att vakna av väckarklockan. Vilken skillnad det gör för hur min dag börjar!

Nu går hon upp så tidigt, solen, att jag börjar kunna skymta henne runt hörnet på huset redan när jag vaknar. Hon lyser upp en bit av baksidan, den som ligger västerut, redan tidigt på morgonen. Hon lyser upp körsbärsträdets svarta grenar. Värmer dem försiktigt. Väcker varsamt trädet, precis som hon väckte mig.

Jag bor så högt och bland så låga hus, att jag har solljus på tomten hela tiden det är solsken. Det går alltid att hitta ljus på tomten där jag bor. Det är lyx att få bo så, tycker jag. Det tog många år innan jag förstod vilken lyx det är, att alltid kunna hitta sol någonstans under soliga dagar.

Precis som det är en lyx, att alltid kunna hitta en liten, liten strimma av ljus i vilket mörker man än befinner sig. Det är riktig, verklig, äkta lyx, för mig. Lyx som dessutom är alldeles, alldeles gratis.

Sanna Ehdin om intervjun jag gjort med henne

Sanna Ehdin, författare till bl a boken "Den självläkande människan", föreläsare med mycket mera och aktuell med flera böcker i år, intervjuade jag för ett tag sedan för tidningen Vi på landet.

Nu skriver hon om det i sin blogg på Passagen.

Jag känner att jag vill dokumentera det här i min egen blogg. Därför att för ett år sedan var detta något som jag "bara" drömde om i min vildaste fantasi. Att jag skulle kunna klara ett sådant jobb överhuvudtaget. Drömde, det gjorde jag. Att nu få vara med om att min dröm är verklighet, och att den till och med vuxit sig större än vad jag drömde om, det vill jag, för min egen skull, skriva ned här i min blogg. Så att jag minns det. Också för att tacka Sanna för att hon ställde upp när jag frågade henne.

Ibland är, faktiskt, verkligheten underbarare än dikten.

Det är något som vi alla kan ta till oss där vi är.

Vi vet aldrig någonsin vad vi har framför oss.

Dörrar kan öppnas där man minst anar det.

Gå med öppna sinnen. Känner du ett handtag någonstans, våga ta tag i det och se vad som händer. Livet är fantastiskt märkligt på många sätt. Jag känner mig ödmjukt tacksam över att vara där jag är just nu i mitt liv.

Anna Bergendahl "This is my life"

">
Anna Bergendahls bidrag hade jag missat helt och hållet tills jag hörde det ikväll. Men jag gillade det mycket när jag hörde det för första gången ikväll. En värdig vinnare, helt klart. Det är bara att önska henne lycka till i fortsättningen.

Jag undrar hur det känns att vinna en Melodifestival? Mycket har jag varit med om i mitt liv. Mycket hoppas jag att få vara med om fortfarande. Men att vinna Melodifestivalen, nej, det är inget jag strävar efter. Jag är nöjd om min katt vill lyssna när jag sjunger.

Håller tummarna för Salem Al Fakir

Jag tycker alla deltagarna i Melodifestivalen gjorde bra ifrån sig ikväll.

Själv så håller jag fortfarande tummarna för Salem Al Fakir med sin "Keep on walking". Han gjorde mig inte det minsta besviken med sitt framträdande. Snarare tvärtom.

Heja Salem!

Och tack till samtliga deltagare. Så mycket härlig musik!

"This is my life" med Anna Bergendahl var en låt som jag missat tidigare. Den skulle jag också kunna tänka mig som vinnare ikväll. Och ett par till; Darin, Andreas Johnson, Peter Jöback.

Ja, det här, det blir ingen lätt match ikväll, känner jag.

Filmtips: "Remember me" med Robert Pattinsson

Jag har precis ätit middag och hört tonåringen ösa ur sig lovord över filmen "Remember me" med Robert Pattinsson (bilden), i en av huvudrollerna. Efter att ha hört henne berätta om filmen, känner jag att jag också vill se "Remember me".

Det är, enligt tonåringen, en film med romantik, spänning, sorg, skratt, tänkvärda och vackra ord. Det låter som en film helt i min smak.

Den i huvudsak kvinnliga publiken igår hade tydligen lämnat salongen snyftande, förstod jag från det jag hörde vid middagsbordet.

Jag gillar att se film. Gärna i TV-soffan. Fast allra, allra helst på bio.

Hejar på Salem Al Fakir i Melodifestivalen ikväll

">
Nu har jag bestämt mig. Jag håller på Salem Al Fakir som vinnare i Melodifestivalen ikväll. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat. Och det är Salems låt som just jag önskar vinner ikväll. Fin musik, härligt peppande budskap som vi verkligen kan behöva efter den långa vintern. "Keep on walking". Hur trögt än livet känns. Fortsätt trampa på.

Det är många bra bidrag i år, tycker jag. Så kanske blir det någon helt annan som vinner. Se- och hörvärt blir det i Melodifestivalen ikväll, i alla fall, tror jag.

Bara för att den var så rolig...

Frukost på sängen

Frukost på sängen. Ja, det var väl det enda som fattades, idag på morgonen. Solen skiner. Himlen är blå. Det är plusgrader ute. Frukost på sängen. Det hade varit gott.

Jag kunde ju gjort den till mig själv, så klart. Jag behövde inte få den serverad på sängen. Inte idag. Bara när det är min födelsedag. Då gillar jag att få frukost på sängen. Serverad.

Men så är det ju smulorna. Det är det jag INTE gillar med frukost i sängen. Ja, jag bryr mig inte särskilt när jag väl ligger där och äter. Men när jag ska lägga mig igen på kvällen. Och där är fullt med smulor i sängen... nej, det gillar jag inte.

Då tycker jag mer om att äta frukost i fåtöljen i morgonrock på helgen. Så som jag har gjort den här morgonen. Fortfarande läppjar jag på mitt vita té ibland. Jag gillar vitt té. Det har en lite blommig smak. Och så blir det aldrig beskt, inte ens om det har svalnat.

Snart ska jag ta mig kaffe. Med italienska Biscotti från Kroatorpet i Huskvarna. De gör dem själva där, biscottisarna. Så de är inte särskilt italienska. Mer huskvarniska. Men goda som sjutton! Hembakade och de finns i flera olika smaker. Självplockning och man betalar hektovis.

Jag var där i veckan och plockade till mig några i en påse. Det blir alltid, alltid dyrare än jag tror att det ska bli. Alla skorpor är inte billiga skorpor.

Sovmorgnar

Idag har jag haft sovmorgon igen. Det känns fortfarande nytt för mig. Jag har nog inte haft sovmorgnar sedan jag var tonåring. Jag är morgonmänniska och brukar vakna vid 6-tiden antingen det är vardag eller helg. Men den senaste tiden har jag kunnat sova till 8-9 på helgmorgnar.

Jag är glad för det. Någon gång har jag fått höra att det är just den där extra sömnen under helgerna som gör att man får ett skydd mot att bli utmattad.

En katt tror jag också är ett bra skydd mot att bli utmattad. Det är rogivande att ha en katt. Det räcker att jag tittar på min katt så känner jag att pulsen går ned. Djur är avstressande. Jag är så glad att jag har min fina katt! Och åt vår Barbie, kaninen också. Även om den inte är min, utan tonåringens.

Egentligen så var det väl bara en sak som fattades idag på morgonen, där i sängen...

Det kluvna trädet

DET KLUVNA TRÄDET

Framför det kluvna trädet
fastnade jag
på min promenad

Min gamla kompis,
det kluvna trädet

Ena halvan
livlös och bruten

Andra halvan
levande och hel

Ena halvan
sjunker ned i jorden

Andra halvan
söker himlens ljus

(Text och foto: Anna-Karin Mattsson)

Celine Dion "The power of love"

Jag tröttnar aldrig på den här fina låten "The power of love". Hörde den för en stund sedan på radion och bara njöt.

Fina bilder är här också, i klippet. Njutning för ögon och öron på samma gång.

Murar

Idag är det grådisigt väder hos mig. Fåglarna kvittrar därute. Jag kan se jord, mossa och gräs, tack vare grävmaskinen. Samtidigt som den tog bort sanden efter dräneringsarbetet, tog den också med sig massor av snö bort från trädgården. Det är härligt att kunna se jorden och mossan därute!

Kikar jag in hos grannarna, så är det fortfarande mer än meterhöga snödrivor i deras trädgårdar. De är "avundsjuka" på min trädgård. På att jag har så lite snö hos mig. Fast jag har världens bästa grannar. Så de är "avundsjuka" på ett snällt sätt.

Den här bilden på muren tog jag den dagen jag ramlade omkull i trappan häromveckan. Det var i Vattenledningsparken i Jönköping när jag skulle fotografera märkliga "isskulpturer". Det inlägget finns här tidigare i min blogg.

På väg därifrån fick jag se muren. Jag tyckte att den var så vacker! Murar är för mig konstverk skapade av människohand. Det kan vara ett långt, svårt och krävande arbete att göra en mur.

Den svagt rosafärgade muren av Ölandskalksten som finns runt vårt hus, har rasat på en del ställen på grund av grävmaskinens arbete. Jag hoppas att den går att göra fin och hel igen. Därför att jag tycker så mycket om den. Jag tycker om murar, särskilt murar av sten.

Sedan finns det andra murar. Sådana som man kan sätta runt sig själv. Fast det, det är en helt annan historia.

"Som hon går"

SOM HON GÅR

Se hur kärleken går.
Se hur hon snubblar.
River sig i snåren.
Stannar, ser sig om.

Det är för sent att ropa.
Hon kan inte höra.
Det är för sent att hejda.
Hon går som hon går.

(Solveig von Schoultz)

"Award"-blomma till mig

Gunilla har gett mig en blomma som "Award" idag. Tack, Gunilla! Den gav lite extra färg och värme här i min grönska!

Gunillas blogg upptäckte jag ganska tidigt när jag började blogga. Den grep tag om mitt hjärta, därför att Gunilla skrev om hur det kändes att leva med smärtan efter att ett barn dött. Ett barn som var ungefär i den ålder som en av mina egna döttrar.

Jag minns mycket väl den första gången jag gick in i Gunillas blogg. Jag gick in och vände. Så tufft kändes det. Att se gravstenen där, i bloggen.

Jag gick in lite då och då i Gunillas blogg i alla fall. Det var som att jag drogs till den, jag kunde inte låta bli. Och för varje gång stannade jag kvar där lite längre. Jag började läsa i den. En dag började jag ge kommentarer.

Jag tror att Gunillas blogg har hjälpt mig att mildra en del av mina egna sorger som jag burit och bär på. Sorger bär vi alla på. Sorg är som allra svårast när man inte ens vågar närma sig den. Det bästa sättet att läka en sorg, tror jag, är att våga ge sig in i den. Steg för steg. Ända in i botten av den svartaste smärtan av dem alla. Och sedan börja ta sig ut därifrån igen. På samma sätt. Steg för steg. En dag i taget.

Jag har en diktbok här hemma som Gunilla har skrivit. Ibland läser jag i den. Jag har lyckan att få ha mina barn kvar i livet. Ändå kan jag känna igen så mycket av andra egna sorgearbeten i de dikter som Gunilla skrivit. Det är fint. Det tröstar. Jag känner mig mindre ensam om mina känslor.

Att sörja tillhör livet. Det är en del av det. Även om det gör smärtsamt ont. Den enda vägen ut ur smärtan är genom den.

Barbro Hörberg "Med ögon känsliga för grönt"

En av de kanske vackraste vårvisor jag känner till, "Med ögon känsliga för grönt", av och med Barbro Hörberg. Jag fick inspiration till att lägga in den här i min egen blogg när jag var på besök i Yogaquinnas blogg, en av mina nya vänner i bloggvärlden.

Den här sången betydde mycket för mig under en särskild period i mitt liv. Den betyder fortfarande mycket för mig. Kanske är det lite, lite tidigt att spela den än. Det dröjer ett tag till innan kastanjebladen är som paraplyer. Men under tiden så kan jag drömma mig bort en stund tills det är grönt därute på riktigt. Med hjälp av den här låten och de så vackra bilderna.

Jag kan gå på vatten...

... om det bara finns is emellan.

Jag gick på Vättern idag. Ja. PÅ Vättern. För allra första gången i mitt liv. Egentligen vågar jag inte ge mig ut på isar. Fast jag gjorde det i alla fall. Inte så många meter ut, men tillräckligt för att jag skulle känna hur mäktigt det kändes. Att stå PÅ Vättern.

Det var alldeles klarblå himmel. Solen strålade. Jag såg isseglare, pimplare, skridskoåkare och människor som promenerade på Vättern. Jag har aldrig upplevt något liknande förut i hela mitt liv. Inte den känslan som jag fylldes av där, på isen på Vättern.

Jag kände hur jag fylldes med energi och glädje. Så som det ofta blir efter en stark naturupplevelse.

Jag älskar Vättern. Förr om åren älskade jag den bara på sommaren. Nu för tiden älskar jag Vättern lika mycket alla årstider. Det är en så vacker, stor, djup och sällsam sjö. Som ett inlandshav.

Det enda jag saknade när jag var där, det var något varmt att sitta på och en picnic-korg med kaffe och skorpor. Annars hade jag allt en människan kan behöva i livet just i den stunden.

Flyttfågel?

Jag har idag bestämt mig för att under en testperiod endast blogga i mina två bloggar här på Blogspot. Det finns flera skäl till att jag överväger att lämna Passagen. Ett av dem är att jag har extra mycket jobb just nu, jag behöver fokusera mitt bloggande. Men det finns också andra skäl.

Kanske blir jag en "flyttfågel" från Passagen jag också?

Jag får se. Jag behöver lite mer betänketid. Hur som helst kommer jag att skriva betydligt mer i "Maskroskvinnans Tankefrön" från och med idag än vad jag gjort tidigare.

Välkomna att läsa!

Fågelkvitter

Fåglarna kvittrar som om de är tokiga utanför mitt fönster! De får mig att känna mig så glad! Igår när jag promenerade i oxelallén här hemma, såg jag mängder av fåglar. Kanske hittar de fortfarande ett och annat bär där, från i höstas. Jag såg fullt av domherrar, mot den ljusblå vårhimlen. Vackert! Fast jag fick nackspärr. Men det var det värt.

Tänk om det inte fanns fåglar? Jag har läst ibland om fågelarter som försvunnit och som minskar i antal. Då blir jag ledsen. Fast än är där många kvar, i världen. Kvittrande fåglar. Överlevare.

Mina favoriter i Melodifestivalen

I år har jag hela tre favoriter i Melodifestivalen. Jag har lagt in musikklippen i min blogg nu på morgonen. Salem Al Fakir, Darin och Andreas Johnson. Det kan bli en tuff kamp i år, tror jag. Flera fina bidrag.

Musik är glädje. Och bra för själen.

Salem Al Fakir "Keep on walking"

Darin "You´re out of my life"

Andreas Johnson "We can work it out"

Vårbild direkt från Brighton

Idag på morgonen fick jag helt ljuvliga vårbilder från Brighton som min dotter hade skickat till mig. Jag vill dela med mig av en av dem här i min blogg.

Ser det ut så här i Brighton nu, då är det en tidsfråga tills det ser ut så här i Sverige också. Njut av bilden! Det gör jag.

För kontrastens skull, så passar jag också på att i det här inlägget berätta om mina bilder från Is-land. Jag tog bilderna på en plats i Jönköping som heter Vattenledningsparken. Det är konstgjorda dammar med sprutande fontäner högt upp på Jönköpings höjder som skapar de här märkliga isformationerna varje vinter. Riktiga konstverk är det, tycker jag.